En bok som är bra för själen

Var det jobbigt att ta fram memoarerna? undrar någon ibland. Inte ett dugg! är mitt svar. Jag lutade mig tillbaka i soffan medan Pia ställde frågor och skrev. Tillsammans nystade vi upp vad som hänt i mitt privatliv och yrkesliv. Det blev spännande samtal. Framför allt hade vi roligt när vi träffades, jag såg fram emot mötena.

Tanken när vi började var att det skulle vara roligt för mina söner och deras barn med en bok där jag samlade mina minnen. Min man gick bort när våra minsta barnbarn var väldigt små. Genom boken kan jag ge dem en bild av sin farfar, både via text och bilder.

Jag hade mer foton än jag trodde, det mesta låg löst i kartonger. Pia och jag gjorde ett urval som hon bearbetade och la in på lämpliga ställen i boken. Det gör stor skillnad mot att ha en memoar med enbart text. Dessutom gav fotografierna upphov till nya minnen och berättelser.

Barnbarnen älskar boken! Att jag skulle få så stor glädje av den själv hade jag inte räknat med, men det är fantastiskt rogivande att ta fram den och läsa. Ibland kan det handla om någon småsak jag kommer att tänka på och vill slå upp. Då kan jag bli sittande och bläddra bland minnena och glömmer allt annat.

Det är faktiskt bra för själen att ha en sådan här bok om sitt liv!

Ulla Brodin